Valdagen kommer jag aldrig att glömma. Kilometerlånga köer framför vallokalerna i den kyliga morgonluften. Jeansklädda vita ungdomar sida vid sida med svarta, många från zulubyarna utanför Badplaas. Jag gick åt sidan ibland för att lyssna på nyheterna i en liten transistorradio. Där spelade man redan den nya nationalsången Nkosi Sikelel iAfrika, så jag förstod att något stort var på gång. (David Dahmén)
Det första fria och demokratiska valet i Sydafrikas historia 26-28 april 1994, markerade slutet för landets apartheidsystem. Valets vinnare var ANC, och dess ledare Nelson Mandela blev invald som landets första svarta president. Det sägs vara det mest observerade valet någonsin i Afrika med omkring tretusen valobservatörer varav majoriteten från FN-insatsen United Nations Observation Mission in South Africa (UNOMSA).
De 58 svenska valobservatörerna sekunderade till UNOMSA konfronterades ofta med den rådande raspolitiken i landet.
Vår västafrikanske kollega, gick in i hotellpuben för att få någonting att dricka. Det dröjde inte länge förrän vi hörde upprörda röster från puben. När vi gick dit, såg vi hur den vilt protesterande kollegan formligen kastades ut från hotellbaren av så kallade rednecks, hårdnackade konservativa vita sydafrikaner. De hade inte förstått att det var nya tider. Där svarta hade samma rättigheter som vita. Stämningen lugnades först sedan några poliser med indiskt ursprung anlände. De fick berätta för de upprörda pubgästerna att puben skulle vara öppen för alla, oavsett ras. (David Dahmén)
Ann-Charlotte Åkerbloms dagbok >> Pressklipp >>
Foto 1-6: David Dahmén Foto 7-8: Tord Drugge
