fokus: valobservatörer
EN HISTORISK återblick
Sedan hösten 1989 sekunderar Sverige grupper av civila valobservatörer internationellt, till en början som en integrerad del i FN:s fredsbevarande insatser. I mitten på 1990-talet förändrades FN:s roll i att genomföra valobservation, vartefter Sverige började sekundera valobservatörer till mer renodlade valinsatser ledda av EU och Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) samt dess institution Office for Democratic Institutions and Human Rights (ODIHR).
I mitten på 1990-talet blev det vanligare att FN genom inbjudan från mottagarländerna via UNDP och andra FN-organ erbjöd valtekniskt-, administrativt- och logistiskt personalstöd. Detta innefattade ofta även att koordinera och stödja internationella valobservatörsgrupper sekunderade av givarländerna. Exempel på sådana konstellationer är Uganda 1994 och 1996 samt Tanzania 1995, dit Sverige sekunderade en handfull valobservatörer.
Valobservatörernas roll och arbetsuppgifter varierade under 1990-talet i förhållande till insatsernas mandat. Valuppdragen varierade mellan 60-8 dagar. Korttids- respektive långtidsobservatörer i dagens bemärkelse, tillämpades inte förrän på mitten av 1990-talet.
Fram till 2016 hade Sida ansvaret för sekunderingen och utbildningen av svenska valobservatörer, vartefter FBA övertog ansvaret i samband med en tjänstemannaöverenskommelse. Detta innefattar dock inte sekunderingen av svenska diplomater och riksdagsledamöter som också observerar val internationellt, vilket hanteras av deras respektive arbetsgivare.
Utöver valobservatörer, sekunderar Sverige sedan 1980-talet även valexperter till nationella valmyndigheter, FN, och OSSE/ODIHR-insatser - idag huvudsakligen av FBA till OSSE/ODIHR.
Foto: Stellan Bäcklund, FN Namibia 1989